Det kan som tåget, om bara ministern vill
Som en av punkterna på januariöverenskommelsens långa lista återfinns ambitionen att få fart på byggandet av nya stambanor för höghastighetståg. Onekligen är denna uppgradering av godo, inte minst med tanke på att dagens svenska järnvägar lider av såväl eftersatt underhåll och kapacitetsbrist. Det är trångt på rälsen, vilket i sin tur minskar marginalerna i alla led.
Kortare sagt – det behövs nya banor, inte minst av det skälet att redan existerande ska få bättre möjligheter att återhämta sig. I det avseendet är det vettigt att säga ja till en omfattande satsning på nya stambanor.
Argumenten för att dessa ska trafikeras med höghastighetståg är dock inte alldeles givna. Skillnaden i kostnad mellan att bygga för 250 respektive 320 kilometer i timman är stor. Vad värre är, det går inte att utesluta att en satsning på det högre hastighetsalternativet riskerar att äta upp de klimatmässiga vinsterna.
Redan nu är arbetet för nya stambanor igång. Fördelen med att frågan förts in i den politiska överenskommelsen är att detta ”förbättrar förutsättningarna att få bred uppslutning”, som nyutnämnde infrastrukturminister Tomas Eneroth säger i en intervju under torsdagen.
Här har ministern alldeles rätt. Den stora utmaningen ligger i att få fart på bygget och att se till att säkra finansieringen.. Glädjande är också att Eneroth vidhåller att det som måste till är ”additionell finansiering”. Staten måste låna för att det ska hända något snabbare. Att tro att det går att få till ett sådant ”järnvägslyft” inom ramen för statsbudgeten är en avancerad form av självbedrägeri; det alternativet innebär en byggtid på närmare 70 år – och att andra infrastruktursatsningar som också är systemviktiga skulle få ge vika.
Det som glädjer lite extra med ministerns klarspråk är att det låter som om han har pratat sig samman med bland annat Västsvenska handelskammaren. I en debattartikel i torsdagens Dagens Industri har fyra handelskamrar gått samman och lyfter fram det positiva i att det i järnvägsfrågan redan finns ”ett mycket gediget utredningsmaterial med färdiga förslag att utgå ifrån” som gör det lättare att snabbt komma till skott med någon av de 73 punkterna i den politiska överenskommelsen mellan regeringen och de liberala partierna.
Men det finns hinder längs banan. Det största är Trafikverket, vilket handelskamrarna nogsamt påpekar. Rådet till Eneroth och regeringen om att ge ”tydligare styrning” är inget annat än ett underkännande av den jättelika infrastrukturmyndighetens sätt att hantera frågan.
Utifrån det stora behov av att ta ett totalgrepp på den svenska järnvägen är det bara för regeringen att tuta och köra över Trafikverket.
