Debatt: Hörselskydd ett fiasko för skolan
Det råder ett tufft klimat i skolan i dag, också i Mark. Många lärare vittnar om hur de inte räcker till, om en situation där de inte hinner möta varje elev efter just hans eller hennes förutsättningar, eller förmedla den kunskap som eleverna behöver ha för att komma vidare. Vittnesmål om att stora delar av lektionerna försvinner eftersom vissa elever inte sitter på sina platser, pratar och stökar är många. Likaså de om hur barn i lågstadiet inte kan koncentrera sig på sin läsning för att andra elever stökar på lektionerna och hur lösningen då blir att inrätta en uppsättning hörselskydd. Det måste, menar vi, ses som ett misslyckande.
Lärarna är skolans viktigaste resurs, och vi med egna barn i skolåldern ser med oro på lärarbristen men framför allt på den bristande kontinuiteten – att lärare slutar. Ofta nämns höjda löner som ensidig lösning för att lösa bemanningsproblemen, men tyvärr tror vi inte att höjda löner i längden kompenserar för en arbetsmiljö som innebär att man som lärare efter dagens slut bara vill ha tystnad, att man kanske inte ens orkar med ljudet av de egna barnen eller radion. Att som lärare därtill tvingas konstatera att man inte räckte till – i dag heller – att man inte kunde hjälpa alla barn eller hann gå igenom det man tänkt, måste vara oerhört frustrerande.
I dag ska skolan vara inkluderande. Det innebär att klasserna består av en brokig skara elever – normalbegåvade barn och svaga elever som behöver lite extra tid för att klara uppgifterna, barn som behöver få utmaningar för att kunna utveckla sin potential, utåtagerande elever och de som har funktionsnedsättningar inom till exempel autismspektrat. Det är mycket möjligt att det ska vara så, men tillsammans med inställningen att inkludering innebär att alla elever ska vara inne i samma klassrum hela tiden, att varje form av grupp/nivåindelning inte accepteras utan lösningen är att sätta in ytterligare en elevassistent i klassen, riskerar inkluderingen att leda till att alla barn far illa – och kanske mest de allra svagaste.
Att nå målet om att varje elev ska kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar blir en övermänsklig uppgift och hela ansvaret läggs i dag på läraren. För att vända utvecklingen måste vi politiskt bestämma oss för att återupprätta kunskapsskolan och förbättra arbetsmiljön för lärarna och barnen. Nyckeln till detta är studiero. Skolan och lärarna måste få verktygen i form av till exempel möjligheter att kunna inrätta mindre undervisningsgrupper, snabba/långsamma grupper i vissa ämnen samt lokaler som möjliggör detta, så att trygghet och studiero garanteras. Det skulle gynna såväl lärare som elever, och då kanske mest de allra svagaste eleverna.
Ann Iberius-Orrvik (M), gruppledare för Moderaterna i Mark
Elise Benjaminsson (M), ledamot i barn- och utbildningsnämnden i Mark
