Borås stads skolor i skamvrån

Återigen katastrofrapporter om skolornas tillstånd i Borås stad. Det är inget nytt för oss som jobbat länge som lärare i Borås stad, för min egen del under 32 år. En klassisk boråsisk dumsnålhet i kombination med en havererad lönepolitik, gör att Borås stad nu befinner sig i den situation som beskrivits bland annat i ett reportage och intervju med grundskolechefen, Pär Arvidsson Fäldt, och en insändare från Lärarförbundets Karl Hallerup. Enligt Lärarförbundets årliga rankning av bästa skolkommun 2016, rasar Borås stad 41 placeringar och hamnar på plats 237 av landets 290 kommuner. Skäms!

Man backar på många punkter, bland annat andelen utbildade lärare, lärartäthet, friska lärare och löner.

Den individuella lönesättningen har inneburit att det råder rena ”vilda västern” på våra skolor, där lojala, äldre och erkänt duktiga lärare som stannat vid sin läst definitivt inte fått den löneutveckling som man varit berättigade till. Det framgår ju också klart i intervjun med Pär Arvidsson Fäldt att lärare som tjänstgjort i tio år kan ha samma lön som en nyutexaminerad och att många nyutexaminerade kräver än mer i lön för att börja arbeta i Borås stad.

Arvidsson Fäldt nämner lärare som tjänstgjort i tio år – jag vet att det även gäller lärare som jobbat 30 år. Det är klart att man blir förbannad. Då kan man snacka om äldre lärare som går i pension långt tidigare än man tänkt sig, lärare som byter till andra kommuner, osämja och otrivsel på arbetsplatsen, lärare som ”går in i väggen”, klasser som tvingas ha obehöriga lärare, klasser som tvingas till många lärarbyten och så vidare. I skolans värld krävs kontinuitet, samarbete och trivsel för att eleverna skall lyckas, något som Borås stad med sin så kallade lönepolitik totalt misslyckats med.

Subjektiva lönekriterier, dåligt utbildade rektorer vad gäller lönesättning, samt total avsaknad av en struktur för en rättvis och hållbar lönepolitik är några saker som ligger till grund för den situation som Borås stad hamnat i. Den så kallade KAL-gruppen, som tillsattes för att se över löner, arbetsvillkor och möjligheten att rekrytera lärare, må vara ett steg i rätt riktning men för att avancera på Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun krävs så mycket mer.

Genom lärarlönelyftet, som genomfördes under förra läsåret, fick 30 procent av lärarkåren, de som ansågs vara ”särskilt duktiga” lärare, i genomsnitt 2 500 kronor mer per månad. Resterande 70 procent, eller ”skiten som blev över”, fick inget. KAL-gruppen kompenserade dessa i årets revision med 1 000 kronor/månad.

Nedanstående åtgärder är definitivt nödvändiga för att om möjligt bryta den negativa utvecklingen för skolorna i Borås stad:

* Kompensera denna ”skiten som blev över”-gruppen, med resterande 1 500 kronor/månad omgående och retroaktivt.

* Konstruera någon form av lönetrappa där man utifrån antal anställningsår i Borås stad får en garanterat stigande lön, fri från den individuella lönesättningen. Den individuella, subjektiva lönesättningen måste minimeras. Detta måste omgående genomföras.

* Fast ingångslön för samtliga nyutexaminerade. Den skall inte vara förhandlingsbar och löneförhöjningar sker sedan enligt ovanstående lönetrappa och en liten del individuell lönesättning.

Det kanske kostar Borås stad mer pengar, men problemen och kostnaderna kommer att bli än större om inget görs.

Till sist: Lönelistor är offentliga handlingar och kan, utan att någon behöver ifrågasätta eller att någon chef får reda på det, beställas från Borås stad via HR-specialist på grundskoleförvaltningen. Där kan du själv jämföra din löneutveckling med dina kollegers och själv se hur Borås stads lönepolitik fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. Skrämmande läsning med tanke på att Borås vill kalla sig ”Bildningsstaden Borås”.

Hoppas verkligen på en förändring till nästa år och ett avancemang i Lärarförbundets rankning över bästa skolkommun.

Ove Arvidsson, pensionär i förtid av ovanstående orsaker