Anela Murguz: Ledarkrönika: Ett starkt tal – men Löfvens strategibyte riskabelt

Det var givetvis ingen tillfällighet att statsminister Stefan Löfven (S) inledde sitt Almedalstal på torsdagskvällen med att markera mot nazismen. Några timmar tidigare, bara några meter bort från talarscenen, ställde sig flera nazister från Nordiska motståndsrörelsen utanför Vänskapsförbundet Sverige-Israels tält, och enligt ögonvittnen ska de ha försökt sätta upp en banderoll framför Israels flagga.

När en kvinna, som är knuten till Vänskapsförbundet, sade emot dem knuffade de ned henne på marken. Kvällen innan försökte Nordiska motståndsrörelsen störa Annie Lööfs tal, utan någon vidare framgång.

Om 2016 var året alla partiledare pratade om svenska värderingar på Almedalsscenen, så ser 2018 ut att bli året då alla håller ideologiska tal. Löfven var inget undantag och tog tillfället i akt att slänga en känga mot Moderaterna när han talade en omvänd Robin Hood-politik.

Ur ett strategiskt perspektiv finns det skäl att ställa sig frågan huruvida det är särskilt klokt av Löfven att hålla ett sådant tal. Det ser inte särskilt ljust ut för Socialdemokraterna som har historiskt lågt stöd i opinionsmätningarna. En färsk undersökning från SCB visar att Socialdemokraterna tappar stort bland LO-väljare. 24,9 procent säger sig vara redo att rösta på Sverigedemokraterna. Löfvens taktik för att visa upp en tydligare folklighet har bland annat varit dissa Almedalsveckan som sådan. I stället har statsministern varit ute på Sverigeturné för att träffa ”verklighetens folk” i orter där Sverigedemokraterna har starkt stöd. Men huruvida väljarna kommer bli frälsta, med tanke på hur han nu, efter den interna kritiken tidigare i vår, duckar för migrationsfrågan, är mer tveksamt.

Tidigare under torsdagen visade en mätning från Aftonbladet/Inizio att 46 procent av väljare som lämnar Socialdemokraterna gör det för att man uppfattar partiets politik som otydlig och svajig. 41 procent svarar också att partiet har en alltför generös flyktingpolitik. Bara 23 procent av före detta S-väljare anser att partiet gått för långt åt höger. Trots att migrationspolitiken anges som den näst främsta anledningen till att väljare lämnar Socialdemokraterna fick alltså detta politikområde inte något utrymme alls i statsministerns tal.

Det är samtidigt inte förvånande. Socialdemokraternas plan för valrörelsen har varit att skifta fokus och rikta strålkastarna mot välfärdsfrågor när vi börjar närma oss spurten. I stället lyfts klassiska hemmaplansfrågor som pensionerna, där Löfven tidigare under torsdagen utmanade Alliansen med att föreslå att arbetsgivarnas pensionsavsättningar ska öka påtagligt.

Men tystnad i valrörelsens mest brännande fråga är knappast en vinnande väg. Snarare öppnar det för att partiet bäddar för en svekdebatt lik den som Moderaterna kämpat med efter valförlusten 2014.

Med detta sagt, var talet utan tvekan ett utav de starkaste Löfven hållit retoriskt och känslomässigt. Hans markering mot nazismen och polariseringen i samhället var genuin och äkta.

Men huruvida hela S-paketet håller för en valrörelse är mer tveksamt.