Farligt och drömskt i tassemarkerna
Tassemarker
Bilderbok
Text: Ebba Berg
Bild: Alexander Jansson
Förlag: Natur & Kultur
Tänk att jag i hela mitt liv har använt ett ord som jag aldrig har funderat över vad det kommer ifrån. Som i en ny bilderbok: ”Tassemarker.” Ja, ni vet hur det används om obygd och lite farliga ödemarker. Enligt bokens inledning är ”tasse” något man sa istället för att uttala det farliga ”varg”. Så förklarar SAOB, men jag ser i etnologin att ”tasse” kan dialektalt vara ord för både varg och björn.
Och rakt in i farligheten och övergivenheten hamnar läsaren och bokens berättarjag. En kvinna, som jag läser som barnets mamma, blir svår att nå. Hon blir allt mer grå och försvinner ut ur bilden, bara hennes röda halsduk ringlar både bokstavligt och bildligt som en bokens röda tråd.
”Barnet undrar hur man ska leta efter någon som inte vill bli funnen.”
Det är drömska bilder i en blandteknik med måleri och fotomontage. Effekten av den här tekniken blir magiskt superrealistisk och surrealistisk på en och samma gång. Historien försätter mig i en mängd känslostämningar av övergivenhet och sorg men också av en hoppfull känsla av att kärleken kan gå genom eld och vatten.
Barnet undrar hur man ska leta efter någon som inte vill bli funnen. Men drivs också av en enorm vilja att hitta sin käraste människa. Hon undrar om man kan gå vilse fast man går rakt. På bilduppslaget syns barnets linjal omgiven av vanliga skrivbordsprylar, där den svarta häftapparaten med bara en röd prick blir ett farligt odjur.
Det är en mycket vacker bilderbok. Ja, om sorg och försvinnande, men också om kärlekens starka kraft som i återfinnandets enda svar:
”Jag hade inte funnit mig, om jag inte hittat dig.”
