Karin Jansdotters år på Antarktis har börjat
Hon började sin resa en tidig morgon på Landvetter och drygt fyra dagar senare mötte hon midnattssolen, snön och isen på Antarktis.
– Så fint det var, så otroligt vackert. Att bara vara här, det är väldigt speciellt.
På forskningsstationen ska hon jobba som kock och under det kommande året också sköta basen tillsammans med en mekaniker, en läkare, en forskningstekniker, en elektriker och en rörläggare. De flög dit tillsammans med forskare som ska jobba på forskningsstationen.
– De hade varit på Troll tidigare och skrattade gott åt oss andra. Vi satt ju som tryckta mot rutorna, filmade och tog kort.
När BT pratar med henne är det bara fem dagar sedan hon landade på basens egen landningsbana av is, men hon är redan i full gång med sitt jobb.
– I går packade jag en bältvagn full med proviant. Ett forskarteam ska vara borta tre månader och forska på fåglar och det tar ungefär en dag med bältvagn härifrån till platsen de ska vara på. Så de måste ha med sig allt de behöver, säger Karin Jansdotter.
Förutom allt jobb som kockuppdraget innebär har hon hand om städning, fördelning av rum för alla som befinner sig på basen och väderrapporter.
– Tre gånger om dagen tittar vi på molnen, hur de ser ut och vad vi tror att de ska göra. Väldigt spännande att lära sig en massa om det. Jag tycker om att ha mycket att göra och har bara bra känslor kring allt.
Hon passar också på att få goda råd av övervintringsteamet som hon och de andra tar över efter. De avslutar just nu sitt uppdrag men är fortfarande kvar.
– Man får höra om allt ifrån hur lång tid det tar att gå upp på de olika bergstopparna till hur man klara av vindar med trippel orkanstyrka, säger hon.
Såna vindar har passerat under åren som gått men hon är inte orolig. Basen är väl förankrad med vajrar och för fönstren finns träskivor tillgängliga för fastskruvning om trippelorkanen skulle komma tillbaka.
– Det är bara att stanna inomhus. Tänk att få vara med om nåt sånt, det är ju spännande.
Internet fungerar fenomenalt på Troll och via Skype kan hon ha mycket kontakt med familj och pojkvännen Thomas.
– Det betyder mycket att man kan se varandra. Hittills känns allt väldigt bra, säger hon.
Just nu är det midnattssol. Basen är full av forskare och liv. Men i februari kommer mörkret, forskarna åker hem och det är bara hon och de fem andra i teamet kvar. Men även om hon trivs med jobbet och inspireras av det och allt det nya hon lär sig är det kanske ändå äventyret och kärleken till Antarktis som suger tag allra mest.
– När man tittar ut från basen och vet att det är ingen annan här än vi. Ödemarken och tystnaden, det är något väldigt speciellt. Man är ömtålig, säger Karin Jansdotter.