Cecilia Wikström: Dags för Sverige att tala klarspråk i Budapest och Warszawa
”För mig är Europa mer än bara en inre marknad. Mer än pengar, mer än euron. Det har alltid handlat om värderingar. Frihet, jämlikhet och rättsstaten.” Orden kommer från EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, när han talade för Europaparlamentet i sitt linjetal i förra veckan. De värden han räknar upp kan tyckas som självklara i Sverige. Men i delar av EU sätts de alltmer på undantag.
I Ungern har regeringspartiet Fidesz, under ledning av president Orban, vidtagit långtgående åtgärder för att inskränka den akademiska friheten och föreningsfriheten. Än mer graverande är rapporterna om hur flyktingar, däribland barnfamiljer, i flera månader låses in i fängelseliknande förvar i väntan på att deras asylansökan ska processas. Europadomstolen för mänskliga rättigheter har i en dom slagit fast att det här bryter mot internationell rätt, medan Ungerns regering hävdar att flyktingar och migranter behandlas på ett värdigt sätt.
Parallellt med utvecklingen i Ungern, har det polska regeringspartiet PiS börjat underminera domstolarnas oberoende i Polen, genom att förflytta makt till justitieministern. Det innebär att de polska domstolarna har politiserats, och att oberoendet hos domarna inte längre kan garanteras.
De båda länderna rör sig mer och mer mot Ryssland. Ungern och Polens regeringar utgör inte bara ett hot mot demokratin och sin egen befolkning, utan också mot de liberala värden som det europeiska samarbetet bygger på. EU:s medlemsländer och institutioner har möjlighet att pressa medlemsländer som bryter mot de medborgerliga fri- och rättigheterna till förändring och EU-kommissionen har börjat överträdelseförfaranden mot Polen men inte mot Ungern, men detta är en delikat uppgift. Särskilt eftersom Fidesz sitter i den största partigruppen i Europaparlamentet, det konservativa EPP, tillsammans med bland annat svenska moderater och kristdemokrater.
Lyckligtvis börjar ett missnöje kunna skönjas även där, efter att delar av partigruppen röstat för en resolution i vilken Europaparlamentet riktar skarp kritik mot Orbans Fidesz, och öppnar för att starta ett så kallat Artikel 7-förfarande mot landet, som i längden skulle kunna leda till indragen rösträtt för landet i ministerrådet. Men ett Artikel 7-förfarande är svårt att få igenom, främst eftersom det finns en stark ovilja bland alla medlemsländer att använda detta juridiska instrument, som brukar liknas vid en atombomb. Det är framförallt tänkt för att avskräcka, snarare än att faktiskt användas.
Europaparlamentet och EU-kommissionen arbetar för att sätta press på Ungern och Polen från varsitt håll. Men utan stöd från Ministerrådet riskerar våra hot att bli tomma ord. Det handlar inte om att EU ska diktera politiken i dessa länder, som ofta hörs från EU-skeptiker. Det handlar om att värna grundläggande fri- och rättigheter, i ett samarbete som lika mycket bygger på värderingar som ekonomi.
Jag vill därför uppmana svenska regeringen att ta täten i att intensifiera dialogen med Budapest och Warszawa, både multi- och bilateralt. Det är viktigare än någonsin att ställa sig bakom EU, och stötta de värderingar som samarbetet vilar på. Vi som värnar demokrati och rättsstatens principer måste föra fram ett sammanhållet och hoppfullt budskap, som kan tas emot av de ungrare och polacker som lider under sina respektive regimer.
Det är dags att vi alla tar ställning, innan dessa länder har grävt ner sig för djupt i auktoritära diken. För mig har EU, liksom för Juncker, alltid handlat om att slå vakt om vissa grundläggande värderingar.
