Ledare: Roligast vinner – så sikta på ett varv till

Den fempartikonstellation som föddes efter valet 2014 har hållit samman så pass väl att den bör söka stöd för att fortsätta styra Västra Götalandsregionen, denna 60-miljardersorganisation med över 55 000 anställda, även efter valet.

Två personligheter har varit avgörande:

x Johnny Magnusson har som Moderaternas oomtvistade ledare på regionnivån kunnat hålla samman kvintetten på ett till synes prestigelöst sätt, utan att släppa greppet. Kanske sådant som kommer med senioritetens upphöjda lugn. Inte minst avgörande var att han vågade släppa fram en skattehöjning 2015 och förstod sig på miljöpartisternas kultur.

x Birgitta Losman vågade för sin del som Miljöpartiets regionråd utmana de inom den gröna rörelsen som såg det som riskabelt, för klimatets skull, att sätta sig i samma styre som de borgerliga.

Direkt efter förra valet talade MP om att det blir en ”grönblå samverkan med en, i stora delar, rödgrön politik”. Det gick att ana ett behov av att förklara det som många inom vänstern såg som ett svek, så MP skrev: ”På grund av det komplicerade parlamentariska läget vi står inför och för att undvika ett rent förvaltarstyre under fyra år, där den stora förloraren skulle vara miljön och regionen, vill Miljöpartiet ta ansvar för ett handlingskraftigt majoritetsstyre.”

Snart fyra år senare hörs inget av denna ursäktande ton. Magnusson och Losman har etablerat ett förtroende sinsemellan. Nu har väljarna bollen, mycket kan hända i styrkeförhållandena, SD:s möjlighet att få en vågmästarroll kan stärkas. Men ansatsen är att fempartikonstellationen fortsätter. Ett gemensamt förslag till budget har lagts som fullmäktige voterar om i Stenungsund under tisdagen.

Johnny Magnusson själv kandiderar på nytt som M:s förstanamn, men vi antar att en efterträdare kliver in inför valet 2022. Däremot skiftar MP förstanamn i höst när Ulrika Frick från Mölndal tar över. Ingenting tyder på att den nya konstellationen skulle krångla.

Att MP:s samverkan med de borgerliga irriterar framgick under regionfullmäktige på måndagen, men det gjorde även Birgitta Losmans fortsatta distanserande från S och V.

”Hur ser du på inviten som (SD:s regionråd) Heikki Klaavuniemi gav till grönblå samverkan? Kan ni ingå samverkan med SD?”, frågade Socialdemokraternas Alex Bergström.

”Nej”, svarade Losman.

”Vi fick inte samma klarhet från Johnny”, replikerade Bergström, varvid Losman svarade: ”Jag tror inte att vi ska blanda ihop vad våra nationella företrädare gör. Här i regionen känner jag mig trygg med att varken jag eller Johnny kommer att ingå i samverkan med SD.”

I ett replikskifte med S förstanamn Helen Eliasson talade Losman om att hon är ”väldigt bekymrad över Socialdemokraternas bakåtsträvande budget... jag tycker att väljarna ska studera deras budget noga”. Ingen antydan till flört, med andra ord.

Samtidigt missade inte Johnny Magnusson tillfället att bjuda MP tillbaka när han tryckte på att mer behöver göras för att regionen ska vara fossilfri till år 2030.

Nej, allt är inte frid och fröjd i Västra Götalandsregionen, denna för alla västsvenskars livskvalitet alltför bortglömda faktor. Köerna och väntetiderna i delar av vården är ett elände. Men pilen har pekat åt rätt håll under våren – så pass att Liberalernas Jonas Andersson i talarstolen tog risken att vifta med en hundralapp mot Helen Eliasson och föreslå ett vad: ”Sätter du emot att antalet väntande till besök och behandling kommer att vara färre i december 2018 än när S lämnade majoriteten 2014?”

30 april i år hade 17 223 personer väntat mer än 90 dagar, i december 2014 var de 13 895.

Men lösningen på tillgängligheten kan inte längre vara mer pengar. Akutsjukvården har fått närmare fem procent mer att röra sig med år för år. Antalet anställda steg i fjol med 1 235.

Helt nödvändigt inför nästa mandatperiod är att hitta smartare sätt att arbeta. Den skatteunderlagsfest som rått går mot sitt slut. ”Jag tror faktiskt att vi har rimligt mycket med personal, men vi behöver se över organisationen i sjukvården”, sa också Johnny Magnusson inför de folkvalda i Stenungsund.

Besked om hur Socialdemokraterna ser på hur rätta munnen efter matsäcken hör vi inte mycket av. Intrycket blir att de hellre sitter kvar på läktaren.