1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Mikael Hermansson: Rätt och rättvist med krav för stöd

Den som är arbetslös och vill behålla sin ersättning behöver visa att han eller hon aktivt försöker skaffa ett arbete. Kontrollerna finns för att ingen ska leva på arbetslöshetsersättning längre än nödvändigt.
För alla typer av försäkringar och bidragssystem krävs att någon betalar.
Foto: /TT

Men kraven kan vara påfrestande, inte minst för personer som står långt från arbetsmarknaden och trots ansträngningar har små chanser att bli anställda. Vissa hävdar därför att en del personer skulle ha bättre utsikter att börja försörja sig själva om kraven för ersättning togs bort, till exempel genom så kallad basinkomst.

Teorin om att slopade ersättningskrav skulle leda till att många fler arbetslösa till exempel startar egna verksamheter får sig dock nu en kraftig törn. Slutrapporten från Finlands experiment med basinkomst är färdigställd och i den framgår att sysselsättningen hos arbetslösa personer som fick villkorslös ersättning under två år bara ökade marginellt jämfört med kontrollgruppen. Visserligen lyckades några få ta chansen att starta eget, men de allra flesta blev kvar i arbetslöshet.

Den största effekten från basinkomsten blev i stället ökat välbefinnande, vilket i sig är något positivt. Därför var det också många som ville ha kvar basinkomsten. En kvinna som deltog i försöket menar att det inte borde spela någon roll för samhället, eftersom pengar ändå betalas ut till arbetslösa som oavsett ansträngning inte lyckas skaffa jobb (Svenska Yle 6/5). Och nog vore det önskvärt med villkorslös ersättning som ger ökat välbefinnande även i Sverige – om vi hade obegränsade resurser. Men pengarna måste trots allt tjänas in av någon annan.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se, appen MinBT och e-tidning alla dagar. 3 månader för 99 kr! (ord pris 597 kr)

Poängen med att ställa krav på motprestation för att få arbetslöshetsersättning är inte bara att människor ska sporras att komma tillbaka till arbetslivet. Det handlar också om ett rättfärdigande för de personer och företag som indirekt finansierar ersättningarna. De flesta som år efter år betalar sin avgift till a-kassan vill vara säkra på att ersättningen går till personer som faktiskt anstränger sig för att kunna tjäna egna pengar.

När vissa serveras undantag infaller sig därför, fullt begripligt, en känsla av orättvisa hos många av de som betalar. Så också när regeringen under coronakrisen lättar på reglerna för att få pengar från a-kassan, så att nya medlemmar uppfyller villkoren för ersättning redan efter tre månader. För den som betalat för sitt medlemskap i årtionden känns det onekligen snopet att personer som struntat i det ändå får dra nytta av förmånerna – oavsett vilka negativa samhällseffekter undantagen ska avvärja.

För alla typer av försäkringar och bidragssystem krävs att någon betalar. De flesta gör det utan klagomål – vem som helst kan en dag behöva ta del av stöden. Men för att pengarna ska gå till behövande måste vi också vara säkra på att mottagaren faktiskt behöver dem. För en arbetslös krävs därför en motprestation, och en uppvisad vilja att tjäna egna pengar.