Pontus Westerholm: Pontus Westerholm: Kompetens skapar trygghet
Innan utredningen om en moderniserad arbetsrätt hann presenteras på måndagen hade arbetsmarknadsministern Ewa Nordmark (S) levererat en totalsågning av utredningen i DN. Hon anklagar utredaren Gudmund Toijer för att inte följt direktivet utredningen fick. Men det uppenbara problemet verkar snarare vara för S att utredningen levererade något över huvud taget.
För att få tillbaka regeringsmakten lovade Socialdemokraterna efter valet de två liberala partierna C och L en rad reformer i januariöverenskommelsen. Där ibland en förändring av LAS för en mer rörlig arbetsmarknad och för att göra livet lite lättare för småföretagare. Redan då fanns farhågan att reformerna skulle begravas i utredningar och förhandlingar.
Kritiken som Nordmark förde fram, att relationen mellan arbetsmarknadens parter skulle förskjutas till arbetsgivarnas fördel, besvarades av Toijer under presskonferensen. Förslagen om att minska vikten av turordningsregler och kostnadslättnader för företag vid uppsägningar föreslås balanseras upp av en skyldighet att kompetensutveckla anställd som arbetat längre än sex månader och en höjning av vissa skadestånd vid oegentligheter vid uppsägning.
En ökad flexibilitet för framförallt mindre företag och en ökad vikt vid kompetens och kompetensutveckling är viktiga reformer för en välfungerande arbetsmarknad. S försöker utmåla det som ett slag mot trygghet och arbetstagare. Men företagen är inte utsugare eller hur nu Nordmark ser dem, utan motorn i ekonomin som möjliggör trygghet och välfärd.
Företag behöver kunna förändra sig och utvecklas för möta den hårda konkurrensen som råder internationellt. Om små företag inte kan tävla på den globala marknaden kommer arbetstillfällen försvinna och svensk ekonomi krympa. Det gynnar ingen, allra minst den arbetslöse.
Sedan 70-talet och framåt har partsmodellen knappast varit fridlyst mark för lagstiftare. Särskilt Socialdemokraterna har kört över företagarnas vilja för att implementera krav från fackföreningar. Lagen om anställningsskydd från 1974 och dess nuvarande form från 1982 var lagar bestående av sådant som arbetsgivare och facken tidigare förhandlat om. Men som S ville cementera i lag. Då var ”slagsida” inte något problem.
När socialdemokrater säger ”den svenska modellen” menar de knappast en arbetsmarknad där parterna förhandlar, utan en där S sitter med taktpinnen. En reform av LAS är inte en försvagning av förhandlingsmodellen utan snarare en förstärkning av den. Förhandlingar framför lag styr fortfarande på arbetsmarknaden.
S kommer försöka dra ut på det här så långt det går och stympa förslagen så att effekterna helt försvinner. LAS är dock utformade utifrån hur arbetsmarknaden såg ut för 40 år sedan. Stelheten och hindren för småföretag är föråldrade och en reform har länge behövts. Det är dags för arbetsrätten att moderniseras.
