1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Stefan Eklund: Nu är jag inte PK längre

Det politiskt korrekta idag är att vara för en restriktiv flyktingpolitik och mot mångkultur
Att vara för en generös flyktingpolitik är inte längre politiskt korrekt. Det menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund. Bilden är från ett flyktingläger i Serbien.
Foto: Darko Vojinovic

Tidigare var det vanligt att läsare hörde av sig till mig med kritiska åsikter om invandring och invandrare. Ofta innehöll de samtalen och mejlen uttrycket ”men det får man väl inte säga i det här jävla landet”.

Nu säger ingen det längre. Och ingen kallar mig – det skedde ofta förr, tillsammans med en svordom – för ”politisk korrekt”.

För den benämningen, att vara ”PK”, har fått en ny innebörd.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se, appen MinBT och e-tidning alla dagar. 3 månader för 99 kr! (ord pris 597 kr)

Det politiskt korrekta idag är att vara för en restriktiv flyktingpolitik och mot mångkultur. En majoritet av riksdagspartierna är det. Ett stort antal svenska ledarsidor också.

Så jag, som är för en generös flyktingpolitik och uppskattar att svensk kultur blandas med andra kulturer, är inte längre politisk korrekt.

Känns lite annorlunda, det medges.

Jag är inte ensam om den här insikten. Och svängningen kan också möjligen uppfattas som hotfull av de som tidigare fått livsluft av att vara i opposition mot det som betraktats som PK. Jörgen Huitfeldt, chefredaktör på Kvartal, skrev en krönika nyligen som illustrerade det. I samband med en tidigare text om Årets svensk, SD-favoriten Jens Ganman, en utmärkelse som Huitfeldt såg som en ”hyllning till den obekväme som fenomen” fick han via mejl en reaktion från journalisten och författaren Thord Eriksson som han redogjorde för i krönikan. Eriksson menade att Ganman snarare än obekväm ”gick i takt med tidsandan” och var ”opportun och ryggdunkad”.

De verkligt ”obekväma” idag är snarare, skrev Eriksson till Huitfeldt, de som till exempel gömmer flyktingar undan utvisning.

Efter att ha citerat Eriksson menade Huitfeldt att denne hade fel och ägnade sedan sin krönika åt att bevisa att de som vill ha färre invandrare i Sverige (tillsammans med de som ifrågasätter ”genusvetenskapens teser”, de verkar höra ihop…) alls inte är politiskt korrekta utan har det fortsatt svårt i offentligheten.

Rätt eller fel? Det finns förstås inget enkelt svar här, ingen självklar gräns. Men att PK-skalan har förändrats anser jag vara bortom alla tvivel. Igen, se hur den politiska (SD)-retoriken har flyttat in i majoriteten av de svenska riksdagspartierna och blivit PK.

Ett annat exempel är den hatstorm som nyligen drabbade pingstpastorn Christian Mölk efter en TV-sänd gudstjänst från Härnösand där han predikade om hur kristna bör bemöta flyktingar.

”Jag har aldrig fått så här mycket reaktioner av en predikan”, sade Christian Mölk till Aftonbladet.

Mölk berättade om rasistiska telefonsamtal och brev till hans kyrka från människor som menade att han svikit sitt kall som pingstpastor. Gudstjänstens mötesledare, med utländsk bakgrund, blev trakasserad på stan.

Jag letade upp hans predikan på SVT play. Mölk talar om att Guds folk ska älska främlingen som sig själv, om att Jesus identifierade sig som en flykting och vill att vi ska behandla flyktingar som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi hamnade i samma situation.

Jag hörde inget som inte kristna predikanter har sagt i alla år. Men idag är det inte accepterat längre.

Jag citerar gärna hela Christian Mölks avslutning på sin predikan:

”Vi behöver tillsammans står upp för mer medmänsklighet, för ett generösare flyktingmottagande och för en ny gemenskap där vi inte längre är svensk eller invandrare utan broder och syster i Guds familj.”

Jag håller med om varje ord. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.