Annons

Låt M förbli ”ett nytt politiskt parti”

Moderaternas förnyelseprocess äger rum i en tid då inte minst frihetsbegreppet redan har förändrats i grunden. Partistämman i Västerås får vackert finna sig i att förhålla sig till detta.
Ledare • Publicerad 17 oktober 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Det var då. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson talar på Moderaternas arbetsstämma i Örebro 2017. I dag samlas partiet för stämma i Västerås.
Det var då. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson talar på Moderaternas arbetsstämma i Örebro 2017. I dag samlas partiet för stämma i Västerås.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Inför valet 2006 lät Moderaterna sätta upp ett antal affischer som fick väljarna, motståndarna och inte minst de mer traditionella anhängarna att dra efter andan.

Att själva beskriva sig som ”det nya arbetarpartiet” var kanske inte så värst uppseendeväckande; Socialdemokraterna hade sedan länge tappat arbetslinjen och dåtidens skarptänkta M-ledning visste var den skulle sätta in stöten. Med jobbskatteavdraget, höjd egenavgift i a-kassan och begränsningar av sjukersättningarna gick firma Reinfeldt, Borg och Schlingmann valet till mötes med tillförsikt.

Annons

Men det var en affisch som inte blev så populär inom de egna leden.

På den stod det ”Sverige har fått ett nytt politiskt parti”.

De Nya Moderaterna ville sälja in sig som ett annat parti än det som amiral Lindman, Gösta Bohman och Carl Bildt hade byggt upp, förnyat och satt sin prägel på.

Kaxigt var bara förnamnet. Många jublade, andra knöt näven i byxfickorna.

Från att ha utgjort en naturlig mittpunkt för ett samarbete mellan borgerliga partier eftersöks nu en ny position längre högerut. Men det vi också har sett sedan valförlusten 2014 är många uttryck för partiets påtagliga vilsenhet i ett nytt – postmodernt – politiskt landskap. Dagens moderater kommer likafullt inte undan att de är medlemmar i just ett ”nytt politiskt parti”, något de måste förhålla sig till på ett öppet och ansvarsfullt sätt.

Det finns många som vill glömma Reinfeldt-åren med hänvisning till att han förändrade partiet till något det inte var i sitt innersta – ett modernt välfärdsparti. I centrum för denna förändring stod ett nytt frihetsbegrepp där staten och skatterna inte längre sågs som hinder utan som möjligheter. Välfärdsstaten var inte längre ett uttryck för socialism och ofrihet, utan något som möjliggjorde för den enskilde att förverkliga sig själv och sina drömmar. Med detta nya frihetsbegrepp finns det mindre utrymme för den inbyggda motsättningen mellan det liberala och det konservativa som sammantagna sägs utgöra partiets identitet.

I dag handlar många av de politiska förslag som Moderaterna lägger fram om hur staten och välfärden ska kunna stå stark och försvaras. Den stora uppslutning som MUF-ordföranden Benjamin Dousas reservationer till partistyrelsens förslag inom socialpolitiken har fått av inte minst moderata kommunpolitiker landet över, visar på förändringens genomslag. Dagens starka fixering vid brott och kriminalitet är visserligen ensidigt repressiv och det saknas inte sällan konsekvensbeskrivningar av vad alla dessa längre straff, slopade rabatter och hårdare tag kommer att innebära i form av fler fängelser och andra förvaringsanstalter. Men inte ens detta tillkortakommande kan dölja att Moderaterna ser annorlunda på staten än tidigare.

Det finns således hopp om framtiden. Förändringen av synen på välfärdsstaten var nödvändig och det finns ett betydande inslag av pragmatism i partiets gener som aldrig ska räknas bort. Precis som brittiska Tory-partiet, som till skillnad från sina svenska kusiner dock alltid varit det stora statsbärande partiet, har Moderaternas pragmatism tagit sig uttryck i en förmåga att byta ut intagna ideologiska positioner när verkligheten förändras. Nazistanhängarna kunde uteslutas på 30-talet, nyliberalismen gav samtidsrelevans när ekonomin avreglerades, återupprättandet av arbetslinjen gav bättre läge när konjunkturerna och kriserna avlöste varandra.

Dagens partiledning står för sin del inför ödesfrågan: Ska Moderaterna för att åter få makten samarbeta med ett nationalpopulistiskt parti vars identitet och syn på friheten är den diametralt motsatta?

Fredrik Reinfeldt visste att dra den gränsen. Han visste också vad som var viktigt och vad han skulle skriva på sin affisch.

Vad kommer det att stå på den som firma Kristersson&Svantesson går till val på?

Annons
Annons
Annons
Annons