Jodå, beredskap handlar även om solidaritet
Under onsdagen meddelande finansminister Magdalena Andersson (S) att regeringen sänker tillväxtprognosen med 2020 med 0,3 procent. Det är spridningen av covid-19 som antas få sådana effekter att den globala efterfrågan minskar.
Men …
”Det är inte någon jättestor effekt som kommer att märkas i människors vardag”, säger Magdalena Andersson i en intervju med TT.
Går den reservationen verkligen hem om det samtidigt pågår en mild form av hamstring som framför allt tycks vara inriktad mot handsprit, munskydd och vissa livsmedel som under normala omständigheter finns i överflöd och som rentav brukar betraktas som allt annat än det bästa för folkhälsan? Som kolhydratrik pasta, bland annat.
Det skulle inte förvåna om det inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap finns en och annan tjänsteman som gnuggar händerna åt den snabbt uppkomna vurmen för att ta råden i handboken ”Om kriget och krisen kommer” på allvar. Och nog är det välkommet om fler än hittills bereder sig på det värsta. Men samtidigt finns det all anledning att som individ bidra till att riskminimera på ett annat sätt och med en annan, större avsikt i baktanken: Det gäller att inte tära på de gemensamma tillgångarna så mycket att de som är i störst behov av allt från enkla apoteksprodukter till skyddsutrustning hamnar sist i kön.
Om det redan nu finns en ”svart marknad” där bland annat munskydd och handsprit säljs till väsentligen högre pris än i handeln kan det naturligtvis betraktas som en effekt av vår marknadsekonomi. Men det kan också tas till intäkt för att det kanske finns andra värden än rent pekuniära som tål att hålla fram som relevanta i ett läge där det kan bli långt allvarligare än det som råder just nu. Känns ordet ”solidaritet” igen?
Det är aldrig fel att vara förberedd. Varnad är som bekant väpnad – åtminstone med insikten om att det som kan göras också borde göras. Därför är det både välkommet och intressant att notera att regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna har kommit överens om ett krisavtal för korttidsarbete med det uttalade syftet att möta de eventuella konsekvenser som coronaviruset kan få för industrin.
Dock finns det ett slag ”karens” inbyggd för de företag som redan nu känner av smittan; Avtalet kan gälla först från och med 1 augusti. Lagstiftningen är inte retroaktiv.
