I hederns namn: Hur länge vill Borås vänta?
För inte länge sedan fick kommunen och polisen in uppgifter om att en grupp kvinnor som hade börjat samlas i en lokal på Norrby plötsligt inte längre vågade.
”En dag kom det in några män i lokalen... sedan dess har kvinnorna inte setts till”, säger Tomas Stakeberg Jansson, chef för polisområde Borås, till ledarsidan.
Polisen i Borås har även information om unga flickor som blivit omskurna och som tvingats åka till familjens hemländer för att bli bortgifta.
”Det är två andra uttryck för hedersförtryck men som snarare har kulturell bakgrund än religiös”, säger Stakeberg Jansson.
Andra indikationer om läget i Borås som vi rapporterat om senaste senaste året är fenomenet oskuldskontroll, som ungdomsmottagningarna i Sjuhärad stött på i sina möten med tonårsflickor.
Vi har även berättat om svaren i den så kallade LUPP-enkäten bland elever i årskurs 8 och i gymnasiet som gjordes i Borås 2014. Till exempel uppgav 208 av barnen i åttan att de inte visste om de var fria att gifta sig med vem de ville och 56 svarade att de måste gifta sig med någon av samma religiösa eller etniska bakgrund.
Som vi skrivit om på denna sida tidigare lämnade Liberalernas Anne-Marie Ekström och Anna Svalander 20 december 2016 in en motion till fullmäktige i Borås med förslag om en ordentlig ”kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck i skolorna”.
Men när kommunstyrelsen svarade på motionen 2 maj i fjol blev det nej från de rödgröna – med hänvisning till att regeringen två månader tidigare beslutat ge Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en ”nationell kartläggning”. Kommunalrådet Malin Carlsson (S) sa visserligen att ärendet var angeläget, men hänvisade också till en rekommendation från Länsstyrelsen om att avvakta och svarade motionärerna att när statens kartläggning är klar, ”ska vi vidta för Borås Stad relevanta aktiviteter och åtgärder”.
Lokalt har saker hänt sedan dess. Brister i utbildning för personalen har identifierats. En samordnare har anställts och hemsidan har uppdaterats med exempel på hedersförtryck, som att man inte är fri att välja kläder, delta i simundervisning eller träffa kompisar efter skolan. En stor konferens har också hållits.
Men den ”nationella kartläggningen” dröjer. Enligt vad Socialstyrelsens ansvariga uppger för ledarsidan finns ännu inga beslut fattade om när, var och hur den ska göras – 14 månader efter regeringsbeslutet; ”beslut bereds fortfarande”. Om det alls blir aktuellt att ställa frågor till personer bosatta i Borås är alltså höljt i dunkel.
Regeringen hade beslutat om att en delrapport skulle vara klar till 30 mars i år, men den ”är inte publicerad och kommer inte att tryckas”, enligt Socialstyrelsen.
I Uppsala beslöt man nyligen att sluta vänta. Organisationen Tjejers rätt i samhället, kommunen och Länsstyrelsen samverkar med en enkät till alla elever i nian i tätortsskolorna och svaren ska komma inom kort.
I Göteborgs stad har det rödgröna styret låtit de enskilda skolorna själva bestämma om de vill delta i en enkät eller inte. Då går det som det går. Av de 24 kommunala som valdes ut beslöt 15 att delta, och endast fyra av de 34 friskolorna. En av dem som avstod var, enligt GP, Römosseskolan, som ju väntar på att få öppna även i Borås.
Frågan är nu hur länge Borås stad anser det lämpligt att avvakta ”den nationella kartläggningen”.
Under tiden pågår valrörelsen och på tisdagen föreslog Moderaterna bland annat en kartläggning av förekomsten av så kallade moralpoliser och begränsa dessas ”tillträde till allmänna platser genom en möjlighet att meddela tillträdesförbud för personer som skapar otrygghet och begränsar andra personers rörelsefrihet i hederns namn.”
Intentionen är det inget fel på. Hedersförtryck är en farsot. Men hur ett sådant förslag mer precist ska kunna bli verkningsfullt är en knepigare sak. Här går att se likheter med den av regeringen omhuldade samtyckteslagstiftningen, som mer är av normsättande karaktär än effektivt verktyg för att en åklagare ska kunna åtala för sexbrott.
