1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Andreas Johansson Heinö: Skilj de nationella värderingarna från lagen

Det tyska språkets allra vackraste ord är Verfassungspatriotismus. Det är också ett rasande effektivt, blott 23 bokstäver långt, svar på frågan vad som utmärker en fungerande demokrati.
Tyske utrikesministern Sigmar Gabriel tillsammans med Frankrikes president Emmanuel Macron och filosofen Juergen Habermas under en debatt om Europas framtid.
Foto: Markus Schreiber

Termen är både enkel och svår att översätta till svenska. Ordagrant är det inga konstigheter - författningspatriotism är fullt begripligt rent bokstavligt. Men associationerna är förstås annorlunda - på svenska blir det en otymplig sammansättning av två ålderdomliga och närmast osvenska begrepp: vi är ett land med få patrioter och ännu färre som bryr sig om grundlagar.

Begreppet hade myntats tidigare men kom att populariseras i slutet av 1980-talet av filosofen Jürgen Habermas som efter den uppslitande så kallade historikerstriden - om nazismens roll i den tyska historien - sökte en legitim grund för läkandet av den västtyska, och senare enade, nationen.

Författningspatriotism i Habermas mening handlar om att göra demokratins ethos till en del av den egna identiteten. En uppslutning kring demokratiska värden som går bortom partikulära nationella och etniska lojaliteter.

Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se och appen MinBT. 3 månader för endast 59 kr! (ord pris 119 kr)

Dessa idéer är fortfarande levande i Tyskland. I ett av sina sista stora tal tidigare i år argumenterade den avgående presidenten Joachim Gauck för att den avgörande skiljelinjen i samhället gick mellan de som bejakar och de som undergräver demokratin.

De sistnämnda ska inte förväxlas med stöveltrampande eller kommunismnostalgiska extremister. Vår tids stora demokratihot kommer från dem som vill reducera demokrati till majoritetsstyre.

Den värdeneutrala demokratin är nämligen livsfarlig. Majoriteten har inte alltid rätt och ibland har den förfärligt mycket fel.

Vad krävs då för att författningspatriotism - en demokratisk kultur där medborgarna anammat demokratiska ideal som en grundläggande del av sin identitet - ska uppstå? Habermas ideal är krävande:

"För att alla medborgare skall kunna identifiera sig med sitt lands politiska kultur måste den majoritetskultur som upphöjts till nationell kultur lösgöra sig från den historiskt betingade sammansmältningen med den allmänna politiska kulturen.”

Läs gärna citatet en gång till; Habermas är inte omedelbart tillgänglig, Men överförd till ett svenskt 2010-tal är hans lågmälda akademiska prosa politisk dynamit. Det betyder i klartext att vi behöver skapa ett avstånd mellan staten och den svenska majoritetskulturen. Eller ännu mer tillspetsat: skilja (de nationella) värderingarna från lagen.

Om Habermas hade rätt är vi på väg åt fel håll.

Visserligen kom Habermas i senare texter att nyansera sitt budskap och erkände att någon fullständig separation inte var möjlig. Den tyska författningspatriotismen förblir tysk, oundvikligen präglad av tysk historia. Men riktningen spelar roll.

Flyktingar ute på Medelhavet väntar på att bli räddade.
Foto: Santi Palacios

Globalisering och migration utlöser delvis motsatta reaktioner. Å ena sidan minskar skillnader i livsstil när tidigare, relativt homogena, miljöer bryts upp. Å andra sidan ökar behovet av identitetsmarkörer. Man kan säga att vi blir allt mer fixerade vid allt mindre skillnader.

Detta är ett problem först när politiken kommer in. För vi behöver ju en gemensam politisk arena som förmår överbrygga, snarare än förstärka, dessa skillnader. Den kan inte, bör inte, får inte, vara värdeneutral. Den måste främja det som främjar demokratin.

Men detta kan och bör formuleras i universella termer.