Annons

Jytte Guteland: Gentjänster från Marocko tycks viktigare än folkrätten

I veckan stod jag tillsammans med fem andra Europaparlamentariker värd för en konferens om EU och Västsahara. Temat var vad som händer nu efter EU-domarna om jordbruks- och fiskeavtalen.
Jytte Guteland
Mitt Europa • Publicerad 9 juni 2018
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En bild från ett av flyktinglägren i Västsahara 2015. Efter skyfall skadades flera av lägren svårt.
En bild från ett av flyktinglägren i Västsahara 2015. Efter skyfall skadades flera av lägren svårt.Foto: V‰stsahariska Rˆda halvmÂnen

Domarna har tydligt markerat att EU inte kan sluta avtal med Marocko om handel som också avser Västsahara, inte utan att det västsahariska folket själva får förhandla om de egna naturresurserna.

Annons

Konferensen bestod förutom ledamöter från Europaparlamentet också av nationella och regionala parlamentariker. Dessutom deltog ministrar och föreningsaktiva från flera länder och från Västsahara. Slutsatsen efter diskussionen blev en tydlig uppmaning till EU att respektera sin egen domstol samt internationell rätt.

Ett av argumenten som återkom under konferensen var EU:s behov av att respektera domstolsbeslut, värna rättsstaten och internationell rätt. Vi lever i en tid då rättsstaten utmanas av många krafter. Flera av EU:s egna medlemsstater, tydligast kanske Ungern och Polen, utmanar EU:s gemensamma värdegrund genom att försvåra för journalisters arbete och minska yttrandefriheten.

På det globala planet lever vi en tid då demokratin utmanas. Människorättsorganisationen Freedom House mäter det demokratiska tillståndet för världens länder. Deras slutsatser för 2018 är dystra. För tolfte året i rad överstiger antalet länder där demokratin försvagats antalet länder där demokratin har stärkts.

Slående, enligt rapportförfattarna, är hur den "demokratiska recessionen" varit mest påtaglig i några av världens äldsta demokratier. I Västeuropa och i USA.

Det här är en djupt oroande utveckling som borde ligga högst upp på dagordningen de kommande åren. Min slutsats är att EU har en enormt viktig roll i att stävja denna utveckling och visa ledarskap såväl i relation till tredje land som gentemot de egna medlemsländerna och i de egna institutionerna. Därför är det väldigt märkligt att EU-kommissionen inte tydligare väljer att lyssna till EU:s egna domstol när EU självt kritiseras för att inte leva upp till internationell rätt.

Hur ska EU kunna agera trovärdigt gentemot USA när USA väljer att kringgå internationella överenskommelser, eller hur ska EU-kommissionen kunna kritisera egna medlemsländer som inte står upp för yttrandefriheten om EU självt inte lyssnar på sin egen domstol?

Västsahara är Afrikas sista koloni. Flera afrikanska stater driver engagerat kampen mot ockupationen och står i solidaritet med Västsahara. Stödet i den Afrikanska Unionen har varit självklart. EU däremot, vacklar i sitt stöd.

Intresset för att hellre stödja Marocko, för att eventuellt få politiska gentjänster tillbaka, tycks starkare än att respektera folkrätten. Hur kan en ockupationsmakt få handla med produkter som kommer från en olaglig ockupation? Hur kan vår union acceptera att förhandla med rovfiske eller konflikttomater?

Det gör oss medskyldiga. Det leder också till att företag i EU får dubbla signaler. Å ena sidan säger domstolen att detta är olagligt så länge Västsaharierna inte själva fått förhandla om villkoren. Å andra sidan verkar EU-kommissionen acceptera detta. Hur ska företag kunna förstå att deras verksamhet kan vara, eller bli, olaglig?

Vi kan inte stillasittande acceptera ockupationen. Människor har rätt att vara fria att forma sin egen framtid. Frågan om Västsahara handlar om EU:s rättskänsla. EU måste göra rätt för sig, både bildligt och bokstavligt.

Annons

Annons
Annons
Annons
Annons