Gör läxan om det svarta beroendet
I fredags kom beskedet att de oljeproducerande länderna inom OPEC ville minska produktionen och höja priset som en anpassning till Coronavirusets effekter. Ryssland vägrade, enligt Bloomberg News, vilket ledde till att Saudiarabien bestämde sig för att ”straffa Putin” genom att agera tvärt emot det egna reduktionsförslaget och istället sänka priset och öka produktionen av olja.
Effekten blev den förväntande på måndagsmorgonen. Världsmarknadspriset rasade med närmare 25 procent. Oljan flödade över och botten gick ur börsen. Två välkända europeiska märken – Shell och BP – föll tungt på Londonbörsen med 22 procent respektive 19,6 procent.
Den väldigt oljetunga Oslobörsen rasade omedelbart efter öppning tolv procent. I Stockholm sjönk index med drygt 7 procent vid handelns inledning och samtliga storbolag backade. Mitt på dagen låg index och snurrade kring 5 procent back. Lägg denna den senaste nedgången till de ras som Corona-oron redan har lett till under den senaste månaden och den sammanlagda nedgången landar på drygt 20 procent.
Det svider rejält i såväl kvartalsbokslut som i pensionsspararnas konton.
Globalt kan priskriget och Coronasmittans spridning leda till kollapser i världsekonomin. Den amerikanska ekonomin är mest utsatt av alla då USA i dagsläget är världsledande på att utvinna olja genom den dyraste av processer, så kallad fracking. Den amerikanska oljeindustrin och alla de bolag som dels gör affärer inom sektorn, dels investerar in oljeproduktion, gör just nu stora förluster. Hur länge de orkar bära ett rekordlågt oljepris återstår att se, och det finns historiska exempel från liknande prisfall att luta sig mot för den som hävdar att dagens krispris är övergående.
Många börsreaktioner handlar om psykologi. Marknaden klarar helt enkelt inte av ”asymetriska chocker” oavsett vad de än beror på. Politiskt motiverade handlingar kan få långtgående ekonomiska effekter. Att Ryssland vägrar gå med på minskad produktion handlar till stor del om det enorma beroende som den ryska staten har av inkomster från oljan; Putins makt är stor, men den onekligen villkorad.
Att börsfallet visar på världsekonomins stora beroende av oljan talar sitt eget språk i ett globalt sammanhang. En lång period av låga oljepriser skulle kunna skada kampen mot klimatförändringarna eftersom det skulle kunna sakta ner övergången till förnybar energi. Lägre oljepris innebär som regel lägre pris vid pumpen. Den sortens marknadseffekter kan dock göras om intet av höjd bränsleskatt eller koldioxidavgift. Det skulle krävas ett betydande ”klimatmod” för att fatta ett sådan beslut. Därför är det inte heller aktuellt.
Men förr eller senare, för varje ny oljeprischock och börsras, så kommer marknadens alla aktörer att inse att det finns en läxa att göra som handlar om att radikalt minska detta svarta beroende. Hur stora värden måste gå förlorade innan det händer?
