1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Brist handlar inte om att fler hamstrar

Så kom larmet om risk för läkemedelsbrist. Orsaken var att allt fler har hämtat ut hela årsförbrukningen av medicin, inte minst värktabletter. Men det som nu ser ut att ha framkallats av coronakrisen är i själva verket ett problem som funnits länge.
”Begränsat uttag” är bara ett annat sätt att beskriva vad det handlar om – brist.
Foto: Gorm Kallestad

Bristen är alltså inget nytt. Redan 2012 rapporterade tidningen Läkemedelsvärlden om hur antalet meddelanden till Apoteket AB om varor som inte funnits på beställning ökat från 12 till 180 på fyra år. Problemet är inte heller svenskt. Den europeiska apoteksägarorganisationen har i undersökningar visat att bristen ökar i de flesta EU-länder.

Läkemedelsbristen har inte sina rötter i coronavirusets utbrott. Snarare rör det sig om ett strukturellt problem. Exempelvis har produktionen av läkemedel koncentrerats till färre fabriker, vilket har gjort utbudet mer sårbart. Samtidigt som antalet restnoteringar under en lång tid har ökat, görs nu bristen till en fråga om hamstring. I själva verket är har läkemedelsföretagen under en lång tid brustit i sitt uppdrag att leverera de kvaliteter som efterfrågas. Bara i fjol uppskattades 1000 läkemedel saknas i Sverige.

Känsliga distributionskedjor och låg produktion sett till efterfrågan är mer relevanta förklaringar till den upplevda bristen. Att människor hamstrar paracetamol gör naturligtvis inget bättre, men det är långt ifrån den stora orsaken till problemet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se, appen MinBT och e-tidning alla dagar. 3 månader för 99 kr! (ord pris 597 kr)

Detta visar också på en ironisk kontrast. Å ena sidan verkar nu forskare kunna ta fram ett vaccin mot corona på rekordsnabb tid, å andra sidan råder läkemedelsbrist i stora delar av världen för läkemedelsföretagen inte hänger med. Det är paradoxalt hur spjutspetsen inom medicinsk forskning kan vara så långt framme, samtidigt som läkemedelsindustrin kan misslyckas med så basala saker som att tillgodose efterfrågan på medicin.

Givetvis kan det finnas förklaringar i marginalen som har med brukaren att göra. Svinn när läkemedel försvinner i droghandel och ökad efterfråga på psykofarmaka är också möjliga delförklaringar. Men i grund och botten är denna brist något som drabbar många länder, och som varit ett faktum i åratal. Från samhällets sida behövs ställas högre krav på läkemedelsföretagen att bidra till minskad sårbarhet.

Det väsentliga med att bygga upp en buffert av såväl läkemedel som skyddsutrustning tvivlar ingen på längre. Det är något som coronautbrottet har gjort oss påminda om.