1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Allt fler reser åt andra hållet

Storstäderna blomstrar. Landsbygderna utarmas. Det sägs vara ordningen i Sverige. Men semestertrafiken visar att det inte stämmer.
Även cykeln fungerar för att göra resan tillbaka till landet.
Foto: Christine Olsson/TT

I Sverige ses inflyttning till städerna som en urkraft. Kraftig urbanisering är den självklara vägen, i ett land som annars tror sig vara lagom.

Många familjer bär också på berättelser om uppbrottet från småorter och gårdar – från jorden. Sedan den agrara och industriella revolutionen har folkvandringen gått från landsbygderna till städerna.

Likaså har förbättrade transportmedel länge associerats med ökad frihet och möjlighet till uppbrott från små kvävande gemenskaper. Innan cykeln fanns exempelvis de tänkbara kandidaterna för ett giftermål främst i grannskapet. Kärleken levde inom den radie som det gick att promenera till på den korta tid av dagen som inte fylldes med arbete.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se, appen MinBT och e-tidning alla dagar. 3 månader för 99 kr! (ord pris 597 kr)

Men ju snabbare, billigare och bättre fordonen blev desto rörligare blev människan. På landsvägen blev människan fri. Isolationen minskade och individens självbestämmande ökade. Motorcykeln, bilen och bussen blev symboler för frihet.

Det uppbrott från landsbygd eller småstäder som fordonen möjliggjorde har med tiden blivit en urmyt i väst. Inom populärkulturen ses en längre bilresa som en metafor för att gå vidare, att lämna något jobbigt. ”Du har en snabb bil, jag har en plan för att ta oss härifrån.”, sjungs det i den klassiska låten av Tracy Chapman. Och i Sverige är ofta landsbygderna det jobbiga. Magnus Uggla sjunger att det är dags att lämna dödens ort för att bli något stort i stan. I svensk film skildras ofta gråa och kvävande småorter, som i "Fucking Åmål" och Änglagårdsfilmerna.

Men nu går inte längre resorna bara från landsbygderna – utan även till dem. Berättelsen om uppbrottet från det lilla samhället kanske inte längre stämmer. Det är knappast så att allt effektivare transportmedel används för att fly landsbygder eller småstäder – tvärtom.

På lediga stunder söker sig folk från staden till landet. Många arbetspendlar över en dag. Andra veckopendlar. Än fler maximerar semesterdagarna på sommarstället, där stora pengar investeras.

Det lär också vara fler som identifierar sig med platser utanför storstäderna, än som bor fast på landsbygderna. Att många av landsortskyrkorna kläs i bröllopsblomster under sommaren visar var människor upplever att de har sina rötter. Dessa band syns dock inte i folkbokföringen, som kommunerna ofta använder som en mätare på hur attraktiv orten är. Invånarantal har sina begräsningar som kommunal temperaturmätare.

Kanske kommer myten om uppbrottet i framtiden allt mer att handla om uppbrottet från staden. Det här betyder att vi sluter en cirkel. De transportmedel som tidigare generationer använde för att lämna de små samhällena bär nu fria människor tillbaka till rötterna, om än bara för ett par veckors semester. Men de dagarna är för många de mest efterlängtade på hela året.