Annons

Vasas Flora Och Fauna är omslutna av nuet

Vasas Flora Och Faunas tredje svenska album pendlar mellan smärta och svart humor. Den är både lite för trygg, men också hjärtskärande.
Skivrecension • Publicerad 8 april 2020
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Vasas Flora Och Fauna har egentligen allt de behöver på sitt nya album – utom Iiris VIljanen.
Vasas Flora Och Fauna har egentligen allt de behöver på sitt nya album – utom Iiris VIljanen.Foto: Thomas Ekstrom

Vasas Flora Och Fauna

Album: Möte med skogsgardisterna

Bolag: Startracks/Playground

Genre: Pop

I och med den briljanta “Släkt Med Lotta Svärd” för fem år sedan skapade Vasas Flora Och Fauna en av den svenska pophistoriens bästa debuter. Bandet har aldrig riktigt hämtat sig sedan dess. Iiris Viljanen lämnade bandet och en sällsam magi blev hängandes. När hon släppte sitt album “Mercedes” från 2016 blev jag återigen golvad. Vasas uppföljare “Veneziansk afton” (2017) var ett bra popalbum, men en oundviklig besvikelse. 2018 gjorde de en “Peter Gabriel” och översatte egna låtar till tyska på den obegripliga skivan “Strandgut”.

Mattias Björkas, Tina Kärkinen och Daniel Ventus skriver fortfarande ett knippe fantastiska låtar, men en ytterligare dimension går fortfarande förlorad. Det glimrar framför allt i ballader som “Du skulle inte förebrå mig”, “Jenny W” (som tyvärr inte alls handlar om Jenny Wilson) och “Det som skulle ha hänt i fjol”.

Annons

Här är trion helt och hållet omslutna av nuet – direkta och opretentiösa i sina känsloskildringar som tar sig rakt in i hjärtat. Björkas och Kärkinens stämsång känns lika given och naturlig som Simon & Garfunkels. Ekon av 80-talets vänare och skamlöst melodiösa pop från skivbolag som Sarah records och Summershine går hela tiden igenom som en klangfull referenspunkt. Men det finns såklart också en svensk folkton och en lakonisk humor jämsides med sorgen. Här känns Vasas Flora Och Fauna unika.

Skogsgardisterna från albumets titel var flera tusen desertörer från den finska armén som gömde sig i skogarna under andra världskriget. Exakt vad mötet består i är oklart. Björkas och Kärkinen berättar historier om gränslandet mellan Finland och Sverige. Avståndet, olika personlighetstyper, social ambivalens, traditioner och motpoler. Alltid med den finlandssvenska brytningen som är vadderad med både melankoli och patos. Man pratar ofta om det finska vemodet och tillsammans med den svenska sakligheten så är Vasas Fauna Och Flora det perfekta amalgamet. Efter en lite för trygg första hälft så bränner albumet till i sluttampen. Ändå blir slutresultatet aningen trevande. De har egentligen alla element, utom det kanske viktigaste i form av Viljanen.

Fotnot: “Möte med skogsgardisterna” släpps den 17 april.

Fredrik SöderlundSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons