Trist minimalism utan gnista
Bilderbok
Mycket att göra hela tiden
Text, bild: Eva Lindström
Förlag: Alfabeta
Det skulle kunna vara en dödssynd för en recensent att återberätta handlingen i en bok. Om läsaren får veta för mycket så är nästan hela nöjet förstört.
Men Eva Lindström (f 1952) placerar oftast bilden i förgrunden, vilket inte nödvändigtvis marginaliserar texten. Fundera dock över följande verb: Vakna, väcka, springa, hoppa, tänka, krångla, rymma, sucka, smyga, leta och hitta.
Mer omfattande än så är inte det språkliga innehållet i ”Mycket att göra hela tiden”. Vad avslöjar de elva orden för läsekretsen?
”Vakna” indikerar att berättelsen tar sin början på morgonen. ”Väcka” att någon väcker någon annan. Alltså förekommer en relation. Sedan inträder en period av springande, hoppande och tänkande. Efter krånglet följer en rymning, vilken leder till suckande och smygande, samt letande och hittande. I verbet ”hitta” ligger ett lyckligt slut.
”Dessvärre slår det inte gnistor om skildringen av hunden och dess matte.”
Orden i texten säger förstås en del, men bilderna mer. I likhet med det språkliga uttrycket är dock även illustrationerna minimalistiska. Eva Lindström öppnar ändå upp en öppen och vid värld.
Dessvärre slår det inte gnistor om skildringen av hunden och dess matte. Kulörerna är avmätta och lite tråkiga, vilket i och för sig passar bra till den dynamiska men ändå småtrista vardag som tecknas.
Avskalad estetik kan ofta växa till något stort. Inte i denna bilderbok.