Recension: Toppar som slår en hårt i bröstet
David August
Scen: Linnétältet
Tid: Knappa timmen
Bäst: Hur basen borrar sig in i ryggmärgen.
Sämst: Att det här och där går litegrann i stå.
Hade David August spelat på en av de stora scenerna i gassande sol hade det varit bortkastat. Hans musik ska inte upplevas så. Tur då att man placerat den tyske producenten i Linnétältet, det är inte perfekta förutsättningar men åtminstone bättre.
August har karvat fram ett eget litet musikaliskt hörn, någonstans mellan Nicolas Jaars säregna dansmusik och Nils Frahms art-techno. Live låter han visserligen emellanåt som den förstnämnda, men sällan som den sistnämnda. Det är monotont exkluderande, men klubbigt inkluderande. Det är musik som ibland fyller dansgolv, ibland utmanar dem.
Det blir inte en rakt igenom fantastisk spelning, men något som vid de många topparna slår en hårt i bröstet.
