Annons

Gräl öppnar upp för vänskap mellan Mirabell och Astrakan

Två barn konkurrerar om att vara ensamma på en lekplats. Båda väntar nämligen på någon, okänt vem. Men låt säga att de väntar på varsin vän, varför försöker de inte bli kompisar med varandra istället för att bråka?
Bilderbok • Publicerad 21 oktober 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Annika Thor är mest känd för serien ”En ö i havet”.
Annika Thor är mest känd för serien ”En ö i havet”.Foto: Ulla Montan

Mirabell och Astrakan

Text: Annika Thor

Bild: Maria Jönsson

Förlag: Bonnier Carlsen

Vänta lite nu: borde inte bilderboken ”Mirabell och Astrakan” fungera bra som teaterföreställning? Säkert är det många läsare som ställer den frågan.

Egentligen behöver den inte besvaras. För Annika Thors text dramatiserades av Regionteater Blekinge Kronoberg redan 2017. Senare turnerade pjäsen i Riksteaterns regi.

Annons

Författare som skriver för de minsta utvecklar goda färdigheter i att reducera och förtäta. Dessa grepp är verkningsfulla även på en teaterscen.

När det gäller ”Mirabell och Astrakan” är förenklingen och stiliseringen extra påfallande. Det grundas på att berättelsen inspirerats av Samuel Becketts ”I väntan på Godot”.

Lika estetiskt stram som i detta minimalistiska mästerverk är inte Annika Thor. Snarare Maria Jönssons illustrationer i så fall.

”Båda vill hävda gungan som sitt revir, som rastplats i ensam väntan på… vadå?”

Temat är väntan. Men medan luffarna som väntar på Godot vankar omkring i en metafysisk intighet, befinner sig barnen Mirabell och Astrakan på en lekplats, båda socialt marginaliserade.

Till grund för deras hjärtknipande konflikter ligger en absurdistisk knorr. Båda vill hävda gungan som sitt revir, som rastplats i ensam väntan på… vadå?

Driften att tränga undan den andre blir besynnerlig, då det tidigt står klart att vänskap är vad båda söker. Processen fram till att de inser att de skulle kunna bli kompisar är dråplig, samtidigt psykologiskt intressant. Berättelsen rymmer många skikt.

Det blir lite som en avklädning. Efter att karaktärerna getts tillfälle att exponera sina egenheter och mentala strategier, blir de allt mer öppna och nakna, vilket gör dem känslomässigt tillgängliga för varandra.

Maria Jönsson.
Maria Jönsson.Foto: Nille Leander

Eftersom de är olika till sitt kynne kompletterar de varandra, vilket också ger unga läsare stort utrymme för igenkänning. Mirabell är den tystlåtna, introverta och reserverade. Astrakan är istället kolerisk och extrovert, med taggarna utåt. Emotionella poler blir således rädsla och ilska.

I tillbakablickande uppslag exponeras de omständigheter barnen lever under i sin vardag, utanförskap, mobbing. I och med att de funnit varandra så talar det mesta för att mycket kommer att ändras till det bättre.

”Mirabell och Astrakan” är en återhållsam och vacker bilderbok. Den förmedlar hopp på ett ovanligt nyanserat och intelligent vis.

Namn: Annika Thor

Yrke: Författare

Född: 1950

Uppväxt: Göteborg

Bor: Stockholm

Bakgrund: Manusförfattare, dramaturg, kulturskribent.

Böcker: Prosadebut 1996 med ”En ö i havet”. Har skrivit ett 20-tal böcker sedan dess

***

Namn: Maria Jönsson

Yrke: Illustratör

Född: 1958

Uppväxt: Helsingborg

Bor: Höganäs

Bakgrund: Tidningstecknare. Bilderboksdebut med Lotta Olsson 1999, med ”Prata persilja”

Böcker: Skriver och illustrerar egna böcker om ”Spyflugan Astrid”. Samarbetar med olika författare

Peter GrönborgSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons