Författarna som vill läka naturen – och oss

När Åsa Ottosson fick ett cancerbesked för 15 år sedan funderade hon på vilken plats som får henne att må bäst. Sedan ordinerade hon sig själv dagliga naturvistelser för att klara de tuffa behandlingarna.

– Jag var så orolig inuti, och rädd. Men när jag var därute blev jag lugnare. I förlängningen fick jag ett existentiellt fotfäste där som jag inte hade haft innan, säger hon.

Sedan dess har Åsa Ottosson skrivit flera böcker om naturens betydelse för människan, senast "Närmare naturen" tillsammans med Mats Ottosson och Roine Magnusson. Och coronakrisen lär spä på vår längtan, tror hon, när hela mänskligheten famlar i en ny och okänd vardag erbjuder skogar och marker lindring.

– Det är befriande att komma ut i ett sammanhang som är helt opåverkat av allt det här. Talgoxarna och ekorrarna är obekymrade av vad vi har för motgångar. I naturen pågår allt som vanligt. Och den känslan kan smitta av sig lite.

Åsa Ottosson har i ett par år märkt av ett ökat intresse för natur, friluftsliv, fågelskådning och att odla för självförsörjning. Hon är inte ensam – en rad böcker propagerar nu för en ny natursyn. Åsa Ottosson tror att det handlar om att fler börjar känna ett behov av balans i vår högteknologiska och digitala tid.

– Med hjälp av teknik, vetenskap och kultur har vi gjort oss mer oberoende av naturen och mindre sårbara för den, och det har varit ändamålsenligt. Men det är inte det längre. Vi mår inte bra, och det gör inte naturen heller, distansen till naturen försämrar våra liv, säger hon.

Mats Ahlberg är en av dem som lyfter frågan. I "Levande landskap" undrar han varför det småskaliga jordbruket har trängts ut, till förmån för det högindustriella massproducerade, trots att FN:s jordbruksorgan framhåller det småskaliga som vårt enda sätt att få fram mat till hela jordens befolkning. Även Ola Engelmark, docent i skogsekologi och skogföretagare, efterlyser mer biologisk mångfald – i skogarna. Hans bok "Skogen på andra sidan hyggena" är en filosofisk och praktisk betraktelse av skogen, som många svenskar har i sitt dna.

Men hur nära den är vi egentligen? När man ber folk att rita av skogen blir det ofta teckningar av lövträd, blommor och granar, noterar han.

– Så ser inte skogen ut i dag. Det är produktionsskogar vi har. Man måste vara en aktiv och intresserad skogsägare för att det ska se annorlunda ut.

De skogsägare som inte kan något om skogen överlåter den till entreprenörer och deras uppdrag är att leverera virke till industrin, förklarar Ola Engelmark. Alltså blir det kalhyggen, trots att han argumenterar för att det skulle vara både mer miljövänligt och lönsamt för skogsägarna med mer diversifierade skogar.

– Om man tänker mer på ökad förädling och ekologisk kunskap skulle man sköta skogen på ett helt annat sätt, säger Ola Engelmark.

Han efterlyser ett etiskt tankesätt när vi tar hand om levande system.

– Det utvecklades en etisk kod på 90-talet för skötsel av skogen, som bara glömdes bort. Ändå påverkar vi skogarna i okänd riktning för hundratals år framåt, säger han.

Ola Engelmark ser att klimat- och miljörörelsen, liksom skogsbränderna, ligger bakom en stor del av det ökade intresset för biologisk mångfald. Han tror och hoppas att coronapandemin kommer att förstärka den utvecklingen.

– Nu pratas det öppet om att den ekonomiska värld som har byggt våra välstånd kan ha nått sin slutpunkt. Sverker Sörlin uttryckte det bra: "Vi genomför en gemensam insats för att finna en väg – där en väg aldrig förut har funnits."

Att bara vända tillbaka går inte. Enligt Engelmark har det "runnit för mycket vatten under broarna och det är inte samma älv längre". Men han hoppas att vi ska våga ifrågasätta en världsordning där global handel får styra hur naturen behandlas.

Även Dave Goulson, professor i biologi, efterlyser större biologisk mångfald, i boken "Den vilda trädgården". Han erbjuder också lindring för den som känner sig missmodig över att inte kunna stoppa förstörelsen av regnskogar och hav.

Goulson finner inspiration i det småskaligas segrar – i sin egen trädgård. "Att rädda planeten börjar för mig med att vårda min egen täppa", skriver han och propagerar för att göra trädgården till en fristad för de livsviktiga insekterna. Det gör man bland annat genom att låta en mångfald av växter, som gärna får vara inhemska, växa fritt.

Gemensamt för böckerna är att de alla framhåller den dubbla vinsten: vi behöver ta hand om naturen på nya sätt – och i den processen mår vi bättre själva. Ola Engelmark hoppas att fler människor nu kommer att inse det.

– Vi är sprungna ur skogen som människoart, så generellt är vi präglade av den. Vi mår bra av lövskogens prassel, som ligger på runt 20 decibel – ungefär som i ett bibliotek.