En tillrättalagd moralkaka
Green book
Drama
I rollerna: Viggo Mortensen, Mahershala Ali m fl
Regi: Peter Farrelly
När en Hollywoodfilm är ”inspirerad” av verkliga händelser kan du räkna med att den är ungefär lika naturtrogen som en fullpyntad julgran i plast. Det gäller i högsta grad även dramakomedin ”Green book” av, något oväntat, ”Den där Mary”-regissören Peter Farrelly.
Titeln syftar dock på en beklämmande autentisk produkt, ”The negro motorist green book”. En guidebok publicerad 1936-1966 som listade säkra resmål för afroamerikaner i dåtidens segregerade USA.
I stort sett är filmen en amerikaniserad 60-talsversion av den franska jättesuccén ”En oväntad vänskap”, om två män från olika bakgrund som blir vänner mot alla odds. Men istället för en fattig svart man som kör runt en rik vit man i rullstol i Frankrike så handlar ”Green book” om en fattig italiensk dörrvakt (Viggo Mortensen) som kör runt en rik svart pianist (Mahershala Ali) i bil genom den amerikanska Södern.
Med publikfriande pedagogik poängterar filmen det hemska med rasism (men är samtidigt berättad ur den vite rasistens perspektiv och inte det banbrytande svarta musikgeniets). Uppenbart sammansatt med ”awards season” i sikte består den av sockrade moralkakor förmedlat via humoristiska kulturkrockar och fint skådespelarutbyte mellan Ali och Mortensen (även om hans tolkning känns besvärande stereotyp). Att filmen nominerats till fem Golden Globe tyder på att den lyckats med sin lättuggade prisvinnarstrategi.
För även om ”Green book” tycks godhjärtad och välment så skriver den dig på näsan med sådan irriterande trubbig understrykningspenna att den mest känns som en ytlig guidebok i sig själv: ”Rasfördomsboken – for dummies”.