Andrzej Tichý skriver fram det svenska klassamhället

Andrzej Tichýs författarskap är stort och viktigt. Det visar den nya novellsamlingen ”Renheten”.
Andrzej Tichýs nya novellsamling kommer att tillhöra det bästa och viktigaste som gavs ut under 2020. Det menar Stefan Eklund.
Foto: Carla Orrego Veliz

Renheten

Författare: Andrzej Tichý
Förlag: Albert Bonniers förlag
Genre: Noveller

De som inte får en röst i samhällsdebatten får det i Andrzej Tichýs författarskap. Fattiga människor, utstötta människor, missbrukare, brottslingar – alla de som faller ur samhällsgemenskapen. Andrzej Tichý tar oss till dem och ger oss andra perspektiv på det samhälle som den svenska samtida politikerkåren säger sig vilja värna med ”hårdare tag”.

Vad händer med människan när hon faller? När förlorar hon sin mänsklighet? Vem tar hand om den fallande människan?

Samma tematik finns hos en annan stor svensk författare, Sara Stridsberg. Det är litteratur som behövs, som säger något väsentligt bortom de krystade autofiktion-diskussioner som dominerar den litterära diskussionen idag.

Andrzej Tichý har allt sedan debuten 2005, romanen ”Sex liter luft” (som fick Borås Tidnings Debutantpris), med stor omsorg och konsekvens berättat en historia om Sverige som är mörk, ibland dystopisk, men alltid med en strimma ljust hopp bevarad i den tro på den mänskliga erfarenheten, oavsett vilken den är, som danande kraft och möjlighet. Inte sällan är det konsten som kan vara vägen till räddning. Det sker till exempel i den nya novellsamlingen, ”Renheten”, som ges ut i dagarna. I novellen ”Den läsande tjuven” blir stulna böcker en väg till ett nytt liv.

”Renheten” består av elva berättelser, alla nerslipade till språklig och formmässig perfektion. I mötet mellan ett socialt patos och en högt utvecklad litterär stil ligger, som jag ser det, det unika i Andrzej Tichýs texter. Det är ingen tillfällighet att en författare som Raymond Queneau och hans kultklassiker ”Stilövningar” nämns i den första berättelsen. Hos Andrzej Tichý finns samma lekfullhet, ja, humor, faktiskt, som hos Queneau – i de svindlande skiftena mellan tid och rum. I den brutala berättelsen ”Styrka och helhet” får vi till exempel möta en mördare som berättar om sitt dåd ur offrets perspektiv.

Jag kommer också ibland att tänka på Jorge Luis Borges när jag läser Andrzej Tichý. Hos Borges får man förvisso leta förgäves efter en social dimension, men hans labyrintiska briljans i språk och form har även Andrzej Tichý.

Titelnovellen är den längsta i samlingen. En kör av röster, många av dem städerskors, som vittnar om sin vardag, sina försök att gestalta ett värdigt liv. Titeln, ”Renheten”, får en mångtydig laddning under läsningen. Alla vill bli rena, alla vill ha ett rent samhälle – men det är en ambition, om den kommer ovanifrån, som ofta och snabbt förvandlas till ett förtryck. Andrzej Tichý skriver fram det svenska klassamhället i tydlig dager.

Andrzej Tichý är rättmätigt prisad och prisnominerad sedan tidigare, både i svenska och nordiska sammanhang. Detta är hans första novellsamling efter ett antal starka och betydelsefulla romaner. Det skulle förvåna mig om inte även ”Renheten” så småningom placeras bland det bästa och viktigaste som gavs ut under 2020.

Läs mer

Debatt och dialog

Debatt: Dra in gratis busskort i Borås

Gymnasieskolorna i Borås ska spara miljoner. Samtidigt får alla elever gratis busskort, oavsett hur nära skolan de bor. Det är inte rimligt.

Sport

Borås föll i tajt match: ”De sköt ruskigt bra hela”

Basket av hög kvalitet.

Kultur

Patrick Modiano – inte så smal som man tror

Den franske nobelpristagaren Patrick Modianos djupt personliga tilltal till sina läsare och hans lätt distingerade stil skulle kunna göra honom till en smal författare som bara läses av en liten, exklusiv skara.

Sport

Efter rysare – Baik närmar sig slutspel: ”Vi har vänt på det”

Baik vann efter en rysaravslutning.

Sport

Fristad längre från att vinna serien: ”Skulle inte sätta mina kronor på det”

Fristad klarade inte av att vinna över Tvåstad.

Insändare

Insändare: Se mobbning för vad det är – ett lagbrott

Så länge vi kallar övergreppen i skolan för mobbning kommer vuxenvärlden inte att ta dessa på tillräckligt stort allvar, skriver Erik Rezazadeh.